Skaffa en hund.
Så har du en att alltid prata med som alltid lyssnar.
Gå ut med hunden varje dag så har du en som alltid kommer tillbaka till dig.
Mata hunden så har du en som alltid är din vän.
Då jag inte var med i början av valet att skaffa dig så ändrades det när jag såg dig första gången, vild men samtidigt rädd för du verkade inte veta vad du fick göra men efter ett par dagar började du testa dig fram, hoppa upp i soffan, ta mat från bord och andra ställen som vanligtvis är för höga för andra hundar men inte för dig. När det kom till mat tror jag att din filosofi alltid var som så att det var bättre och ta än att ge, när det kom till kärlek så var den nog tvärtom för du gav alltid när man behövde den och speciellt i slutet.
När du var ute och gick så fick ingenting störa dig i din jakt på dina flickor, inget hundgodis, inte din ägare som drog dig iväg från dem och särskilt inte dina katter som alltid följde med och skulle kela med dig, du stängde ute allt och koncentrerade dig på en sak. Den viljan såg man bara när det gällde att få mat, träffa andra hundar och såklart när du ville gömma dig under omöjliga saker för att det var nyår.
Vi skojade alltid om när du bytade din päls att vi skulle ta den fallna och göra oss en egen päls, nu i efterhand önskar man att man hade gjort det då man alltid haft dig med sig. Dagen du lärde dig simma var lite motsträvig i början, du kunde hoppa i och ta några tag men du ville absolut inte jaga bollen i vattnet med de andra för att de kom fram snabbare så du väntade på dem vid land istället och ville ta bollen då så dum var du då inte, bara när du själv valde det för att bli sötare.
Även i slutet så när vi åkte i bilen på väg till veterinären så var du mer annorlunda än vanligt, du var inte lika stirrig, hade du känt på dig de senaste dagarna vad som var bestämt ? om så var fallet så gjorde du det mycket lättare, fast att jag inte ville vara med när det hände så behövdes det en extra för att hålla dig för den första lugnande sprutan, efter den kunde jag inte lämna dig. Du som antagligen var mer spruträdd än mig, visst var du motgörlig men vi båda vet att du hade kunnat vara värre i den stunden så på ett sätt tror jag du hjälpte oss iallafall.
Jag visste inte hur det kändes att förlora sin bästa vän och det som betyder mest för mig, men nu vet jag och på ett sätt så måste jag tacka dig för att nu är jag förberedd på nästa och den där efter etc.
Jag ville egentligen lägga upp ett kollage med en fin låt, det gjorde min bror igår dock och efter att ha sett den så kan jag inte komma på något bättre så ditt minne ska förevigas med denna text och filmen av dig i dina konstigaste och roligaste stunder.
Eftersom jag inte förstår mig på blogg-crap så får man helt enkelt gå in på http://www.facebook.com/joakim.k.persson och kolla på filmen där.
Kommentarer
Trackback
